Det har tagit mig ett bra tag att läsa klart Anna Karenina, men det var det värt. Ja, visst har jag en del böcker att ta igen men det är ok. Tolstoy är fantastisk för han har den goda smaken att beskriva vissa av sina huvudkaraktärer så att man inte gillar dem, eller inte känner så mycket empati för dem.
Jag gillade inte Anna Arkadyevna Karenina så mycket, visserligen är det sjukt att hon inte fick lov att skilja från sin man Alexei Alexandrovich Karenin, för att leva med mannen hon älskade: Alexei Kirillovich Vronsky. Det är sjukt att hon var utfryst från societeten för att hon till trots levde med Vronsky utan att vara skild. Men ändå gillade jag inte henne. Kanske för att hon snodde Vronsky från Kitty, men det var ändå bra, för jag ville att Kitty skulle gifta sig med Levin, för han verkade vara en så härlig kille, som en vänlig jätte.
Det är något med Annas karaktär, i hennes sätt att sätta sig själv först, att tycka så oerhört synd om sig själv. Hon framställs som en stark och intelligent kvinna, men hon levererar inte på det, utan låter sitt öde vila i männens händer. Sen gillar man inte henne för att hon överger sin son Seryozha som hon älskar för att vara med Vronsky, och sen inte älska sin dotter Annie som hon får med Vronsky utanför äktenskapet.
Man får följa hennes galenskap som tillslut slutar i tragedi. Tyvärr är Tolstoy sparsam med Vronskys känslor och man får efter Annas död inte veta hur han egentligen tog det, man får i och för sig inte veta så mycket om hans innersta överhuvudtaget.
Det är en lång bok 816 sidor, men riktigt bra (förutom vissa partier om jordbruk och arbetare i Ryssland som var lite långtråkigt). En del av mig funderar under tiden jag läser boken, vad var det som gick fel med Ryssland efter det här? Det känns som att de inte lyckats hämta sig på samma sätt som andra samhällen där aristokratin störtats. Men som Tolstoy säger: "Happy families are all alike; every unhappy family is unhappy in its own way." Det är väl samma sak med samhällen.
Jag gillade inte Anna Arkadyevna Karenina så mycket, visserligen är det sjukt att hon inte fick lov att skilja från sin man Alexei Alexandrovich Karenin, för att leva med mannen hon älskade: Alexei Kirillovich Vronsky. Det är sjukt att hon var utfryst från societeten för att hon till trots levde med Vronsky utan att vara skild. Men ändå gillade jag inte henne. Kanske för att hon snodde Vronsky från Kitty, men det var ändå bra, för jag ville att Kitty skulle gifta sig med Levin, för han verkade vara en så härlig kille, som en vänlig jätte.
Det är något med Annas karaktär, i hennes sätt att sätta sig själv först, att tycka så oerhört synd om sig själv. Hon framställs som en stark och intelligent kvinna, men hon levererar inte på det, utan låter sitt öde vila i männens händer. Sen gillar man inte henne för att hon överger sin son Seryozha som hon älskar för att vara med Vronsky, och sen inte älska sin dotter Annie som hon får med Vronsky utanför äktenskapet.
Man får följa hennes galenskap som tillslut slutar i tragedi. Tyvärr är Tolstoy sparsam med Vronskys känslor och man får efter Annas död inte veta hur han egentligen tog det, man får i och för sig inte veta så mycket om hans innersta överhuvudtaget.
Det är en lång bok 816 sidor, men riktigt bra (förutom vissa partier om jordbruk och arbetare i Ryssland som var lite långtråkigt). En del av mig funderar under tiden jag läser boken, vad var det som gick fel med Ryssland efter det här? Det känns som att de inte lyckats hämta sig på samma sätt som andra samhällen där aristokratin störtats. Men som Tolstoy säger: "Happy families are all alike; every unhappy family is unhappy in its own way." Det är väl samma sak med samhällen.
