
Deadline: Söndag 29:e maj 2011


Röda rummet är en roman av August Strindberg från 1879. Romanen publicerades av förläggaren Joseph Seligmann som gav Strindberg ett honorar på 2 200 kronor för romanen. I Aftonbladet kallades romanen för "smuts" men försäljningsmässigt blev den en framgång och såldes 1879-1880 i fyra upplagor på sammanlagt 6 000 exemplar.
Boken brukar ses som startskottet för den svenska litteraturepoken kallad 80-talet. Uttrycket uppkom i efterhand, då 90-talisterna satte sig emot 80-talisternas realism och negativism. De kallade då 80-talisterna för "skomakarrealister". Boken, och epoken 1880-talet, är en del av det moderna genombrottet, vilket var en strömning framkallad av bland andra Georg Brandes, och som syftade till att sätta problem under debatt. I Röda rummet är det mycket tydligt att bland annat byråkratin inom samhället sätts under debatt.
Röda rummets för tiden moderna skriftspråk har gjort att den ibland får markera begynnelsen för en ny språkhistorisk period, nusvenskan, och slutet för den yngre nysvenskan (annars förläggs gränsen av hävd till sekelskiftet 1900).
Dags för ännu en grek. Det gick ju åt skogen förra gången. Denna boken är dock avsevärt mycket kortare så jag hyser stora förhoppningar om att läsa klart den innan veckan är slut. Handling i korta drag: Oidipus spås av oraklet att döda sin far och gifta sig med sin mor. Som vi alla vet så inträffar detta, vilket i sin tur inspirerade Freud att mynta begreppet Oidipuskomplex inom psykoanalysen ett par tusen år senare. Sonens fixering vid modern som inom modern psykologi innebär att pojken har en undermedveten strävan efter att hitta en partner med samma egenskaper som sin moder. Å ett par sådana har man ju träffat på i sina dagar...