Aniara, en revy om människan i tid och rum, är ett epos av den svenske diktaren Harry Martinson bestående av 103 sånger.Historien utspelar sig ombord på goldondern Aniara, en enorm rymdfarkost som vid varje resa rutinmässigt transporterar åtta tusen emigranter från jorden till Mars, eftersom jorden (Doris) är skadad av miljöförstöring och kärnvapenkrig. På en av dessa färder tvingas Aniara väja för en okänd asteroid, kommer ur kurs, hamnar i en meteoritskur och förlorar manöverförmågan, men fortsätter i övrigt oskadd med oförminskad hastighet ut ur solsystemet och in i det okända. Resten av berättelsen beskriver hur besättning och passagerare hanterar den ofattbara situation när det går upp för dem att ingen räddning längre är möjlig. Det som återstår är en tillvaro ombord på Aniara för all framtid, eller åtminstone tills förråden är slut. En ofta citerad bild av Aniaras belägenhet är jämförelsen av rymdskeppet med en liten blåsa i Guds andes glas. Rymdskeppets höga hastighet i ett mänskligt perspektiv kontrasteras effektfullt mot dess nära nog stillastående i förhållande till en tillräckligt avlägsen utsiktspunkt i en oändlig rum-tid. Uppenbart blir hur liten och bortkommen människan framstår utanför sitt jordiska ramverk.
I Aniara skildras hur människorna söker tröst i religion, sex, filosofi och till en början hos Mima, ett slags allvetande dator, till viss del gudomlig, som uppfångar fragment av tankar i världsrymden och visar dem som undersköna bilder, vilket tjänar som underhållning och själslig föda för dem hungrande ombord. Efter hand betraktas Miman alltmer som en gudinna vid vars altare passagerarna knäböjer men Miman orkar inte bära alla fruktansvärda insikter om människans dåd. Hon bryts ner och dör av sorg. Miman är inte den enda som skänker tröst i ödsligheten. Det gör även Daisi Doody; en naiv och livsbejakande ung kvinna som med sin sprudlande och sensuella dans och lyckliga ovetenhet trotsar cynismen och ersätter den med livets djupaste och mest elementära glädje: det att få vara med i den stora livsdansen. Hon vrider sig i yurg och hon jollrar slangen ifrån Dorisburg ända tills livslusten definitivt runnit ur hennes dans. Även på Aniara framträder maktmissbruket. Chefone, rymdskeppets despotiske befälhavare, som fängslar sina motståndsmän, försöker dölja hur illa ställt det egentligen är, men genomskådas snart av mimans skötare, mimaroben, och med tiden allt fler av de ombordvarande. Att ge sig hän åt drömmar och avancerad tankeflykt i ett eskapistiskt frosseri är vad som återstår för att hålla själens eldar brinnande på den irrfärd som för dem allt längre bort från Doris dalar och ut i den tomma sterila rymden.
Deadline: Söndag 24 april 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar