Aniara, en revy om människan i tid och rum, är ett epos av den svenske diktaren Harry Martinson bestående av 103 sånger.Historien utspelar sig ombord på goldondern Aniara, en enorm rymdfarkost som vid varje resa rutinmässigt transporterar åtta tusen emigranter från jorden till Mars, eftersom jorden (Doris) är skadad av miljöförstöring och kärnvapenkrig. På en av dessa färder tvingas Aniara väja för en okänd asteroid, kommer ur kurs, hamnar i en meteoritskur och förlorar manöverförmågan, men fortsätter i övrigt oskadd med oförminskad hastighet ut ur solsystemet och in i det okända. Resten av berättelsen beskriver hur besättning och passagerare hanterar den ofattbara situation när det går upp för dem att ingen räddning längre är möjlig. Det som återstår är en tillvaro ombord på Aniara för all framtid, eller åtminstone tills förråden är slut. En ofta citerad bild av Aniaras belägenhet är jämförelsen av rymdskeppet med en liten blåsa i Guds andes glas. Rymdskeppets höga hastighet i ett mänskligt perspektiv kontrasteras effektfullt mot dess nära nog stillastående i förhållande till en tillräckligt avlägsen utsiktspunkt i en oändlig rum-tid. Uppenbart blir hur liten och bortkommen människan framstår utanför sitt jordiska ramverk.
I Aniara skildras hur människorna söker tröst i religion, sex, filosofi och till en början hos Mima, ett slags allvetande dator, till viss del gudomlig, som uppfångar fragment av tankar i världsrymden och visar dem som undersköna bilder, vilket tjänar som underhållning och själslig föda för dem hungrande ombord. Efter hand betraktas Miman alltmer som en gudinna vid vars altare passagerarna knäböjer men Miman orkar inte bära alla fruktansvärda insikter om människans dåd. Hon bryts ner och dör av sorg. Miman är inte den enda som skänker tröst i ödsligheten. Det gör även Daisi Doody; en naiv och livsbejakande ung kvinna som med sin sprudlande och sensuella dans och lyckliga ovetenhet trotsar cynismen och ersätter den med livets djupaste och mest elementära glädje: det att få vara med i den stora livsdansen. Hon vrider sig i yurg och hon jollrar slangen ifrån Dorisburg ända tills livslusten definitivt runnit ur hennes dans. Även på Aniara framträder maktmissbruket. Chefone, rymdskeppets despotiske befälhavare, som fängslar sina motståndsmän, försöker dölja hur illa ställt det egentligen är, men genomskådas snart av mimans skötare, mimaroben, och med tiden allt fler av de ombordvarande. Att ge sig hän åt drömmar och avancerad tankeflykt i ett eskapistiskt frosseri är vad som återstår för att hålla själens eldar brinnande på den irrfärd som för dem allt längre bort från Doris dalar och ut i den tomma sterila rymden.
Deadline: Söndag 24 april 2011
Romanen utspelas på 1860- eller 1870-talet i Lagerlöfs hembygd Värmland och handlar om torparen Jan i Skrolycka. Han älskar sin dotter över allt annat men när hon flyttar till Stockholm och aldrig hör av sig sjunker han in i en drömvärld där hon är förnäm kejsarinna av Portugallien och han tror också att han är kejsare. Hela hans tillvaro domineras av tankarna på hennes återkomst och vad som då ska ske. I rollen som kejsare bosatt i den fattiga skogsbygden kan han ifrågasätta traktens sociala hierarkier: iförd sina kejserliga regalier sätter han sig längst fram i kyrkan, tar plats vid honnörsbordet på bjudningar och han försöker umgås med traktens godsägare.
Goethe's masterpiece and perhaps the greatest work in German literature, Faust has made the legendary German alchemist one of the central myths of the Western world. Here indeed is a monumental Faust, an audacious man boldy wagering with the devil, Mephistopheles, that no magic, sensuality, experience, or knowledge can lead him to a moment he would wish to last forever.
I korthet handlar den om herr Samsa som en morgon vaknar upp och finner att han förvandlats till en enorm skalbagge. Han börjar genast konfronteras med vardagens problem. Hur ska han få upp dörren när han inte har några händer? Vad ska chefen på kontoret säga om att han försovit sig? Berättelsen fokuserar på Samsas inre tankar och känslor kring förvandlingen, men gör det på ett sådant sätt att det egentligen inte framstår som konstigt. För att förtydliga: Det är egentligen inte förvandlingen som står i centrum av berättelsen, utan snarare reaktionerna på den.