Men, nu är jag äntligen klar med One Hundred Years of Solitude. En bok som hamnade i "fel" vecka, en vecka när jag tänkte på annat än att läsa. Den var för komplicerad för många personer med samma namn och för underlig. Men nu när jag gett mig tid att läsa färdigt den så förstår jag varför den finns med på så många människors lista över favoritböcker. Den är underlig men underbar. Svårläst och svårbegriplig på sina ställen men klart läsvärd. För böcker som slutar med "Because races condemned to one hundred years of solitude did not have a second opportunity on earth" blir man ju sugen på att läsa. I alla fall jag.
Movin' on till nästa på listan: 1984. Har börjat läsa den 2 gånger och slutat efter ett par sidor varje gång. Har aldrig gillat inledningen. Inledningar i böcker måste vara bra för att jag ska fastna. Men i denna lilla bokklubb måste man läsa klart, hur tråkigt det än må vara i början. "It was a bright day in April, and the clocks were striking thirtheen". Hmm kanske tredje gången gillt som gäller?
Movin' on till nästa på listan: 1984. Har börjat läsa den 2 gånger och slutat efter ett par sidor varje gång. Har aldrig gillat inledningen. Inledningar i böcker måste vara bra för att jag ska fastna. Men i denna lilla bokklubb måste man läsa klart, hur tråkigt det än må vara i början. "It was a bright day in April, and the clocks were striking thirtheen". Hmm kanske tredje gången gillt som gäller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar