McInerney sätter fingret på något som jag ofta har känt. Nämligen att man lurar världen. När som helst kommer någon att komma på mig. Komma på att jag inkräktar.
"When you were growing up you suspected that everyone else had been let in on some fundamental secret which was kept from you. Others seemed to know what they were doing. /.../ You succeeded in faking everyone out, and never quite lost the fear that you would eventually be discovered a fraud, an impostor in the social circle."
Kanske har det något med att bli vuxen att göra. Du är ansvarig för ditt liv och handlingar. Du utbildar dig, får ett jobb, har massa ansvar och du klarar av det. Bra till och med. Men ändå den där känslan, när ska någon komma på mig? Konstruktivt? Nej. Men man kan inte låta bli.
Jag ska sluta fundera på vem jag lurar. För jag lurar ingen, utom mig själv.
#dagensfilosofiskafunderingärslut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar