Äntligen en bok som verkligen faller mig i smaken. Har endast läst 10 sidor av Slaughterhouse Five men älskar den. Satt på tunnelbanan i morse och skrattade högt. Kurt, vilken kille. Till er som inte läst den, gör det. Bjuder på ett stycke från boken som jag tycker är väldigt roligt och som påminner mig om min vän Lena.
"I have this disease late at night sometimes, involving alcohol and the telephone. I get drunk, and I drive my wife away with a breath like mustard gas and roses. And then, speaking gravely and elegantly into the telephone, I ask the telephone operators to connect me with friends or that one, from whom I have not heard in years."
Inte för att Lena dricker alkohol sent på nätterna. Eller har dålig andedräkt. Eller ringer till sina gamla polare. Men ändå. Lena är "the googlemaster". Behöver jag information som inte går att hitta frågar jag Lena. Hon hittar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar